Sett hemma:

• Jersey Girl: En romantisk komedi från View Askew (Clerks, Mallrats, etc.) som handlar om en PR-man som efter ha gjort bort sig ordentligt flyttar till New Jersey för att ta hand om sin dotter. Filmen är riktigt rolig och blandar komedi-elementen med drama på ett väldigt intressant sätt.
• Star Trex XI - Nemesis: En av de sämre Star Trek-filmerna måste jag erkänna. På det hela taget hade storyn nog varit acceptabelt för ett dubbelavsnitt av The Next Generation men som film håller den inte riktigt måttet. Det mest intressanta är att man får veta lite om vad besättningen kommer syssla med i framtiden.

Fantastiska filmer:

• The Mutant Chronicles: I en mörk framtid öppnas ett flera tusen år gammalt sigil och frigör mutanterna och deras maskin. Mänskligheten flyr men i ett sista försök skickas en grupp soldater för att förstöra maskinen under ledning av en munk från en hemlig order. Filmens handling är inte direkt ny men den är utförd på ett spännande vis och håller åskådaren underhållen hela vägen. Det jag gillade mest med den här filmen var dock det visuella, allt är väldigt steam-punk-inspirerat med inslag av design från andra världskriget. Ångdrivna VTOLs? hur coolt är inte det?
• Diary of the Dead: Den första zombiefilm jag sett på år och dar och jag tyckte att den var rätt hygglig. Filmen är gjord som en sorts dokumentär över vad ett gäng filmstudenter upplever under de första dagarna efter zombie-epidemins utbrott. Jag tyckte att filmen var helt okej och den fick mig att vilja ta itu med min bristfälliga zombiefilmskunskap men slutet var lite för öppet för min smak.
• A Zed and two Noughts: Den här filmen var ohyggligt artistisk och regissören sa till oss att kolla på hur ljussättningen var gjord i alla scener samt att filmen var symmetrisk (sista scenen var likadan som första scenen, nästsista var lika dan som nästförsta, etc.). Jag lyckades kolla efter detta i ungefär två minuter, sedan var jag på tok för fascinerad av den något morbida historien som tog plats i dessa välupplysta symetriska scener.
• Death Race: Den här filmen levererar precis det den ska, bilar med automatvapen och en massa action. Den är underhållande men har inte direkt något djup, den är dock helt klart sevärd ifall du vill se snabba bilar med automatvapen och maffiga explosioner.
• Lost Boys: The Tribe: Det här är nog en film för de som gillade Lost Boys, den tillför inget direkt nytt utan är mer av samma sak. Det som lyfter hela filmen är Edgar Frog som nu har vuxit upp men slåss fortfarande mot vampyrer. Eller vuxit upp är fel ord, han har blivit större och lärt sig nya one-liners.
• Tokyo Gore Police: En riktigt splatterfilm som utspelar sig i ett framtida Tokyo där polisen har privatiserats och bekämpar brottsligheten med automatvapen och övervåld. Nivån sätts tidigt i filmen när huvudpresonen använder en bazooka för att hoppa upp till taket på ett tiovåningshus. En rolig sak var små reklam snuttar som drev med en mängd japanska beteenden samt hur allting skall kommersialiseras.
• Egon & Dönci: En fantastiskt bra film! Efter att Voyager 3 krashat på deras bakgård snickrar Egon ihop en rymdfarkost och de åker glatt iväg mot vintergatan, solsystemet, jorden för att träffa de trevliga människorna som bor där. Den här filmen är rolig och lättsinnig men har ett visst djup.
• Left: En ingenjör börjar plötsligt se sin flickvän lite här och där samtidigt som hans bil börjar få mystiska skador. Den här filmen gillade jag nog mycket eftersom jag kunde identifiera mig med huvudpersonen och att jag konstant oroar mig för det här scenariot.
• An ambigous report about the end of the world: Den här filmen är väldigt knepig och på tok för lång för att sammanfatta. Ska man säga något kort så skulle det bli: Ond bråd död, vargar, Nostradamus. Jag är dock inte säker på vad jag tycker om filmen, jag kanske skulle gilla den ifall jag såg den när jag var på humör för den här typen av film.
• Timecrimes: Timecrimes var rent tekniskt en bra film men den tillförde inget nytt i tidsrese-genren. Det mesta kändes gjort och tempot var lite för lågt. Ifall du aldrig sett en film om tidsresor så kanske du skulle tycka att om den här filmen, men ska du se en första film i den genren tycker jag hellre att du ska börja med Subject 74.
• Dante 01: Dante 01 förstod jag inte riktigt, men den var snyggt gjord och hade lite av känslan från Tarkovskys Solaris. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg borde jag se om den vid tillfälle och se om jag kan grepps slutet bättre.

I söndags var jag ute en sväng i Landskrona och traskade längst järnvägen. Det var ganska behagligt väder höstsvalt och solen sken då och då. Jag hade med mig min gamla digitalkamera och försökte fotografera lite. Jag är ingen direkt mästerfotograf men ett par bilder blev åtminstone inte helt suddiga:

[caption id="attachment_332" align="aligncenter" width="450" caption="Vindkraftverk, dessa vackra ljusa skapelser. Tyvärr är de inte enbart vacker ingenjörskonst utan kan också vara till besvär för flyttfåglar."][/caption] [caption id="attachment_334" align="aligncenter" width="450" caption="Ett vilt experiment med kontrast..."][/caption]

]]> http://paulroman.wordpress.com/?p=141 Sun, 21 Sep 2008 19:31:38 +0000 Paul Roman http://paulroman.fr.wordpress.com/2008/09/21/dante-01-2008/ Trailer :

Romanian Subtitle

Plot:

Deep space, at the edge of the galaxy. The future. A new prisoner arrives on top security prison ship and psychiatric research unit Dante 01. Sole survivor of an encounter with an alien force beyond imagining, Saint Georges is a man possessed by inner demons, caught up in the battle to control the monstrous power within him. It's a power that will infect the other highly dangerous occupants of Dante 01, gaolors and prisoners alike, unleashing a violent rebellion that turns this terrifying, labyrinthine world upside down. In the otherworldly hell of the ship's depths, through danger and redemption, each must journey to his very limits... each must confront his own Dragon.

Review :

I had the pleasure of watching this movie yesterday and wasn't disappointed. I had been waiting for Caro's next work with great anticipation and I consider this movie to be a success on every level, with the only disappointment being that it didn't seem to have been released in many theaters in France, I hope it'll fare better in other countries.

This movie isn't an epic by any means. The story takes place in a psychiatric facility orbiting around a burning planet deep in space, and populated by little more than a dozen people, so the scale is pretty intimist. The patients of this space hospital are all death row inmates who have agreed to serve as guinea pigs for behavior-changing treatments in order to win a few years of life. The routines of the whole compound are disrupted when a new patient with intriguing abilities (Lambert) arrives, escorted by a new doctor (the beautiful Linh Dan Pham) ordered to test new treatments on the inmates.

You will soon realize upon watching the first few minutes of this movie that everything that happens in it is a metaphor, and that's all I will say about that in order not to spoil anything.

I have nothing but praise for all the elements of this movie. The actors are top notch (especially the inmates), as well as the direction, the art direction and the story, which all together manage with great success the most important aspect of any movie of that kind: to suspend our disbelief. The immersion was complete and I have not for one second questioned the how's and why's of the setting. The movie didn't feel too long or too short, and the ending was satisfying and brought a sufficient amount of closure while still leaving many aspects of the story open for personal interpretation.

Overall a great experience that I would recommend to anyone.

C'era una volta Marc Caro, che in coppia con Jean-Pierre Jeunet, co-dirigeva film come "Delicatessen" e "La Città dei Bambini Perduti". Ma per questo Dante 01, Caro torna alla regia en solitaire, scegliendo (ancora) un soggetto di genere fantascientifico, dimostrando così di rimanere affezionato a tematiche ed atmosfere ricorrenti nel suo percorso artistico.

Nella prigione di massima sicurezza Dante 01, arrivano con un volo interstellare una nuova ricercatrice ed un detenuto sopravissuto all'incontro con un'entità aliena che lo ha profondamente cambiato. Nessuno comprende cosa stia accadendo, ma Saint-George (interpretato da Lambert Wilson, il Merovingio della trilogia di Matrix) sembra delirare in una dimensione sensoriale differente. Incapace di parlare, di deambulare, è preda di visioni incomprensibili. Ma il resto dei detenuti vedrà in lui una sorta di redentore spirituale non appena scopriranno il "potere speciale" di cui è in possesso.

A metà tra "Alien Resurrection", "Matrix" e "Il Cubo", il film solo inizialmente sembra l'ennesima versione grottesca e surreale (come lo era "Delicatessen") in salsa sci-fi, in particolare per il look glabro di tutti i protagonisti, le atmosfere consuete da dark movie e l'utilizzo dell'attore feticcio Dominique Pinon, ma in realtà bastano pochi minuti per realizzare che Caro questa volta ha alzato il tiro, e affidandosi a simbolismi e allegorie, gira un film intimista e quasi metafisico. Una pellicola che nel suo percorso filosofico si spinge addirittura alla citazione di "2001 Odissea Nello Spazio".
Tutti i detenuti hanno nomi ispirati alle credenze religiose e l'astronave-prigione su cui viaggiano (non per coincidenza, evidentemente) ha la forma della croce cristiana. Purtroppo però molti risvolti della sceneggiatura rimangono oscuri, non aiutati da un costrutto narrativo che (non si capisce se volontariamente o no) si fa troppo ermetico, lasciando freddi. 
Alcune sequenze oniriche non sono prive di fascino, ma manca la mano sapiente che sappia far calare nella storia, coinvolgendo ed emozionando lo spettatore. E il messaggio filosofico si perde tra sequenze interessanti ad altre più ostiche e noiose. 

Una sorta di opera incompiuta, graziata dall'usuale bravura registica di Caro che muove con sapienza la macchina da presa tra angusti e claustrofobici corridoi, ma che scricchiola e implode sotto al peso delle velleità fin troppo ambiziose della sceneggiatura. Peccato.

Filmin Özeti

Yüksek güvenlikli uzay gemisi hapishanesi ve psikiyatrik araştırma merkezi Dante 01’e yeni bir tutuklu gelir. Dünya dışı varlıklarla yaşanan bir çatışmadan sağ kurtulan tek kişi olan Saint George, kendi içindeki canavarı kontrol altına almak için savaş vermektedir. Bu canavarın gücü, dehşet verici bir labirenti andıran uzay gemisinin tüm sakinlerini etkileyecek, gardiyan ve tutukluların şiddet dolu isyanlarına sebep olacaktır. Her biri artık kendi canavarıyla yüzleşmelidir.
[dailymotion id=x3xkp5]

Lundi 17 décembre: interview de Dominic Purcell, Lincoln de Prison Break.

Je suis arrivée depuis dix minutes. Aucun de mes deux supposés chefs ne m'a parlé, mais Juliette, qui travaille à côté de moi, me propose de partir avec elle dans un grand hôtel parisien interviewer Dominic Purcell, qui joue Lincoln sur Prison Break et qui est à Paris pour de la promo (cause chômage technique, cause grève des scénaristes). Comme ell e a pas mal de taf, je fais des recherches, j'écris des questions et comme elles sont chouettes et que Juliette est chouette elle me laisse en poser! Dominic Purcell est beau comme un dieu, je crois presqu'avoir trouvé mon alter-ego quand je vois son t-shirt "ironie-postmoderne" starwars vintage. Mais il fallait qu'il ouvre la bouche...

Mardi 18 décembre: dégustation au Grand Véfour.

Claire et Dominique m'ont gentiment emmenée avec elles au Grand Véfour, assister à "un atelier de goût" du chef Guy Martin avec une classe de primaire à l'école Sainte Geneviève. Prof très drôle, quand le chef demande si certains enfants ont des allergies, elle répond "non non!" avant qu'un petit de neuf ans crie "Mais si mais si! Machin il est allergique aux produits laitiers!" et elle, tranquille "Ah oui tiens... j'avais oublié...".

Partie pour prendre des notes, je me retrouve en plus à déguster avec les petits! Dome de carotte au gingembre, croustillant de dorade au sumac et citron au sel, tarte chocolat encens... Mmmmmmmmmmmm.

En plus en rentrant j'écris un "faux" factuel sur la sortie, pour m'entraîner à écrire des dépêches. Sauf que voilà, Matin + a vu une des photos prises par le photographe AFP et veut l'utiliser dans l'édition du mercredi. Ils ont besoin d'un factuel. Et Claire crie à Dominique 2 (ma chef), "mais Cécile elle en a fait un de factuel!". Me voilà projetée agencière, je fais deux cent mots envoyés illico. Dominique 2 me sourit et me lance "Bon tu me fais 500 mots pour cette après-midi!"

On peut trouver ma dépêche ici ou ici avec la photo et sans doute ailleurs!

Mercredi 19 décembre: projection presse de Dante 01.

J'écris "l'entretien" de Dominic Purcell avec Juliette, puis je commence à m'embêter. Rébecca crie partout dans le service pour trouver quelqun qui pourrait aller à une projection presse d'un film. Je n'ose pas demander, mais Dominique 2 finit par lui lancer "Envoie cécile elle se débrouillera très bien". Me voilà partie pour voir Dante 01, le premier long-métrage tout seul et sans les mains de Marc Caro, le comparse de Jean-Pierre Jeunet pour Delicatessen et La Cité des Enfants Disparus. Avis mitigé. Très difficile d'en faire une critique "afp": raconter l'histoire mais pas la fin, critiquer mais dans un langage assez soutenu. Je galère.

Jeudi 20 décembre: visite au ministère de la Culture.

A force de harcèlement, Jean-Pierre accepte de m'emmener avec lui au ministère de la Culture voir la signature d'un accord entre France Télévisions et les syndicats de producteurs de fiction française (l'ARP, le BLIC et le BLOC, meilleurs acronymes du monde). Au programme, Patrick de Carolis qui est très grand très beau et très poivre et sel (mais qui ne sera jamais aussi beau que toi, france interien de l'Elysée), les mecs des syndicats qui font tous des petits discours bien ficelés sans notes, et Christine Albanel, qui a deux pages de notes et qui ne parvient qu'à les lire....
Retour à la Bourse, fausse dépêche que Jean-Pierre reprend en m'expliquant que même si c'est l'AFP il faut quand même "apater le chaland". Mais bon, j'ai toutes les quotes qu'il fallait avoir, et d'ailleurs pour la peine il me pique mon dernier paragraphe pour le mettre dans son 500 mots.

Vendredi 21 décembre: sex toy en open space

Journée plutôt calme, entrecoupée des appels aux cadeaux: TF1 & co envoient à tous les journalistes du pôle média des macarons, des chocolats, c'est à la limite de l'indigestion! En fin d'aprèm, une des journalistes vient nous faire admirer un magnifique père noël en chocolat, qu'elle vient de recevoir de chez Artcurial, la maison d'enchères. Sauf que voilà, son père noël il tient un sapin un peu suggestif... tout le monde devient tout rouge jusqu'à ce qu'on regarde la boîte: là, en rose, c'est écrit, le père noël tient un "butt plug" en chocolat... très très classe comme cadeau!