Nej, vet ni vad? Nu ska vi ta ett fräscht grepp kring det här med årets setlista. Släng ut att vill trodde oss veta (och häll ut bensin över solnedgången, som en annan stor samtidspoet skulle säga).

13 konserter är avverkade, alltså hälften. Och följande underlag har vi: Rätta och kompletta setlistor från Sundsvall (jag), Kristianstad (strixen), Lidköping (syster I), Svedala (strixen), Eskilstuna (jag), Karlshamn (strixen), Varberg (Hallands nyheter), Linköping (jag) Malmö (strixen). Dessutom vet vi (om man ska lita på bandet) att inga nya låtar, bortsett från '4 sekunder' akustiskt, spelades på de tre gigen i Norge eller Finland. Höljt i dunkel är därmed bara Ljungbykonserten. Så den bortser vi från, och kör på med de tolv vi vet något om (eller i varje fall de nio vi vet allt om).

Följande låtar har spelats överallt:

Nitar & läder

IQ

Jag skiter

Nu har pappa laddat bössan

Pärlor åt svin

Fula gubbar

Jättekult

Centrumhets

Vild och skild

Värsta grymma tjejen

1:a gången

Efterfest

Hotta brudar

Dansar aldrig nykter

Varning på stan

Kung för en dag

Trubaduren

Vittring

Och låtarna som inte spelats överallt:

Var fan är mitt band (Sundsvall, Kristianstad, Lidköping). Tre av nio.

Ja just du ska va gla (Sundsvall, Kristianstad, Varberg). Tre av nio.

4 sekunder (en eller två gånger i Norge). Noll av nio. En-två av tolv.

Jag mår illa (Kristianstad, Lidköping, Svedala, Eskilstuna, Karlshamn, Linköping, Malmö). Sju av nio.

Ska vi gå hem till dig (Kristianstad, Lidköping, Karlshamn, Varberg, Linköping, Malmö). Sex av nio.

Hallå (Lidköping). En av nio.

Du och jag mot hela världen (Linköping). En av nio.

Sådär. Då var faktainhämtningen klar. Vad kommer vi fram till? Jo, ungefär följande:

Konserterna i Sverige har varit i snitt 20,3 låtar långa (två gånger 19, fyra gånger 20, en gång 21 och två gånger 22). Och av dessa har alltså 18 låtar spelats samtliga gånger, och alltså i snitt bara två extra (alltid minst en, vid två tillfällen så många som fyra). Totalt har 24 olika låtar spelats, varav två bara blivit spelade på varsin konsert. Av övriga fyra låtar var två ('Var fan är mitt band', 'Ja just du ska va gla') standard från början men försvann efter tre respektive två konserter (även om den senare dök upp på ett gästspel i förra veckan) medan en ('Jag mår illa') blev standard redan på andra konserten och sedan bara saknats en gång.

Den enda riktiga variationen som alltså förekommit i setlistan är att 'Ska vi gå hem till dig' slängts in som ett extra extranummer vid sex tillfällen. Ja, åtminstone om man ser det som jag gör det och annars får man väl skriva en sur bloggkommentar.

Så även om vi ska försöka se på det här med nyktra ögon så måste vi konstatera att det handlar om den mest cementerade setlistan Uggla använt sig av någonsin. Lite halsbrytande kanske, med tanke på att jag inte varit med riktigt så länge. Men åtminstone, med säkerhet, sedan början av 80-talet.

Och vad fan gör det att setlistan är samma kväll efter kväll, undrar vän av ordning. En normal besökare ser väl ändå inte mer än en konsert per turné, och Uggla och bandet kanske gillar de här låtarna och konserten/showen kanske blir bättre av att de gör den kväll efter kväll. Jomenvisst, så kanske det är till viss del. Och en setlista är inte allt, många artister skulle inte klara att leverera även om de fick Ugglas samlade låtskatt i födelsedagspresent, och vissa artister kan göra en heck of a show med högst begränsat material. Men vi mer inbitna Ugglakonsertbesökare har blivit vana vid förändringar, att Uggla plötsligt plockar fram något dammigt guldkorn och leverar. Och jag inbillar mig att såväl bandet som frontmannen själv blir piggare, tycker att det är roligare, att förnya sig lite från kväll till kväll. 2005 är ett utmärkt exempel på det. Minst en ny låt varje kväll, och betydligt mer svängrum i setlistan. Det kan givetvis ha berott på annat, men jag tyckte att det tillförde en hiskelig massa energi.

Visst. Uggla har aldrig, och kommer aldrig att bli, en Bruce Springsteen som på en turné avverkar 130 olika låtar. Men 30 vore kul. Eller, som 2005, runt 60. Inte 25 på 13 konserter.

För övrigt...

...är det väl dags att släntra iväg till affären och köpa Expressen snart. Fan. Jag vet inte, vissa andra är helt uppsnärjda i det blå (för att fortsätta att citera den där samtidspoeten) över de här samlingsskivorna, medan jag bara ser det som ett nödvändigt ont för att komplettera samlingen. Vad tillför de?

...är det nu alltså si sådär sex dagar kvar till min (andra) semester, tio dagar kvar till Putte i parken och 13 dagar kvar till Ugglafesten i Göteborg. Nedräkningen är igång.

...rekomenderar jag alla som inte är i Piteå på lördag att åka till Göteborg och se Thåström. Bortsett från Uggla, och i viss konkurrens med Hellström, var Peace & love-spelningen med den gamle rockräven den bästa konserten jag sett i sommar. Missa för böveln inte sista chansen att uppleva det!

...återkommer jag senare i dag eller i morgon med lite färska pressklipp.

Första dagen av Peace and Love avslutades med dunder och brak när pyroteknikmästarna och tillika metalbandet In Flames kom på besök till Dalarna.

När In Flames inledde med Cloud Connected var jag övertygad om att detta skulle bli den bästa spelningen på Peace and Love. Men det blev tvärstopp på grund av en publik som inte gjorde något väsen av sig. Spelningen hade all potential att bli den mest bombastiska och minnesvärda som skådats på flera år. Bombastisk blev den utan tvekan, men minnesvärd? Nja, inte riktigt...

Varje konsert skördar nya offer som faller för In Flames otroliga liveframträdanden. Med sin energi, bomber och granater, stora låtregister att välja från och den underbara publik finns det inte många som kan motstå In Flames. Så är situationen i vanliga fall, men det stämde inte idag. Av någon outgrundlig anledning var publiken lika lam som en 90årig gubbe. Sångaren Anders Fridén gjorde allt i sin makt för att få igång publiken, men det gick bara inte. Det märktes hur bandet tappade energi på grund av publiken. Det var inte samma styrka i låtarna, och det där lilla extra som gör In Flames så speciella saknades.

Oavsett publiken och saknaden av energin gjorde In Flames en grym performance. De snålar verkligen inte med effekterna, och ibland är det omöjligt att se bandet då de försvinner i ljuset från stora tomtebloss. In Flames är så erfarna att musiken alltid låter bra. Mediokra låtar från nya plattan som Disconnected och Alias kom fram mycket bättre live. Och även om fokus självklart ligger på nya plattan, lyckades de slänga in en överraskning genom att spela Ordinary Story, som de enligt egen utsago inte har spelat på åtta år.

På det hela taget var det en okej konsert, i In Flames-mått. Tyvärr gjorde publiken det omöjligt för In Flames att presetera på topp.  

Hemsida
http://www.inflames.com
http://www.myspace.com/inflames

Line-up
Anders Fridén - Sång
Jesper Strömblad - Gitarr
Björn Gelotte - Gitarr
Peter Iwers - Bas
Daniel Svensson - Trummor
      

Text av Niklas Larsson
Bild av Viktoria Popova

Efter att jag såg Manu Chao på P&L skulle jag gå till Robin och se resten av Mando Diao med honom, på vägen till scenen som Mando Diao spelade på såg jag dock att folk hade börjat köa framför en annan scen. Där skulle CSS (Cansei de ser sexy, som betyder: Tired of being sexy) spela efter 30 min. Nu hade jag självklart kollat in lite artister innan jag åkte till P&L och även om jag inte direkt hade gillat CSS från vad jag såg och hörde på Youtube bestämde jag mig för att skita i Mando Diao och istället få en "frontplats" på CSS.

Det beslutet ångrar jag inte...

Det är helt otroligt hur bra dom var... När jag lyssnat på låtarna nu så känns dom inte alls lika bra som de var live. Men ändå, även om de inte är lika bra så har CSS lyckats fånga mig med sin någonlunda "lugna" elektronisk/indie musik.

Ps. Jag har ansökt om att bli funktionär på Helsingborgsfestivalen nu nästa vecka. Om jag får positionen så betalar festivalen min resa till Helsingborg fram och tillbaks plus att jag får 999 kr för arbetet.

Och så är det ju en stor bonus att Kaizers Orchestra ska spela där ;)

Lillasyster hette tidigare Rallypack, men i och med att bandet börja skriva låtar på svenska bytte de även namn. Rallypack i sin tur bildades av spillrorna från kultbandet LOK. Lillasyster spelar aggressiv hårdrock, med ilskna texter. Efter albumdebuten Hjärndöd Musik För En Hjärndöd Generation från 2007 spelade de på flertalet festivaler. Uppsvinget kom dock i samband med covern på Rihannas Umbrella i slutet av förra året. Det har lätt till ett massivt turnerande i Sverige under sommaren. 

Det märks att Lillasyster har spelat så pass mycket som det gjort denna sommar. Sångaren Martin Westerstrand räknar upp de olika platser de spelat på senaste dagarna. Anmärkningsvärt är att de har spelat på Metaltown i Göteborg samma dag som spelningen på Peace and Love. Vilket band skulle inte vara slitet efter det?  Och visst märks det att bandet är slitet. De spelar fel, och ser allmänt trötta ut. Det syns mest på Martin eftersom han knappt har någon röst kvar. I den lugna låten Nu Har Jag Fått Nog klarar Martin knappt att sjunga, utan måste ta hjälp av publiken för att komma igenom låten. 

Publiken är helt okej, med tanke på att denna spelning avslutar hela festivalen är de flesta rätt slutkörda. Dock tänder publiken till rejält när Hårdrock drar igång. Hela publiken hoppar och sjunger med. Denna låt lyfter hela spelningen, och i efterföljande Umbrella tar bandet hjälp av
Toril Lindqvist som till vardags är sångerska i Alice in Videoland, dock låter det hela rätt falskt... 

På Arvika förra året blev det en stor moshpit när Lillasyster drog igång LOK Står När De Andra Faller, nu var det bara mediokert i jämförelse med den spelningen. De når inte alls upp till samma nivå som förra året, vilket är synd. De avslutar med ännu en LOK-sång Sug Min och första singeln Berätta Det För Lina. Generellt sett blir spelningen bättre ju längre det lider, men det kunde ha blivit så mycket bättre. Tyvärr måste jag erkänna att jag blev besviken på spelningen, då jag inte kan hjälpa att jämföra det med förra gången jag såg dem. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång, för jag vet att de kan! 

Hemsida
www.lillasyster.nu
www.myspace.com/bandetlillasyster

Line-up
Martin Westerstrand - Sång
Max Flövik - Gitarr
Daniel Cordero - Bas
Ian-Paolo Lira - Trummor

Text av Niklas Larsson
Bild av Anna "Anaka" Jenelius

Mustasch skulle kunna kallas för okända bjässar. De står aldrig högst upp på spellistan, men likväl har de alltid stor publik. Inom den svenska metalscenen är de hyfsat kände, även om de inte har fått någon stor kommersiell status som exempelvis In Flames. Icke desto mindre gör de aldrig en dålig spelning, och det är alltid bra drag på spelningarna.

 Alla som har lyssnat på radiostationer som Bandit kan åtminstone nämna ett par låtar med Mustasch såsom Parasite, Dogwash och Double Nature.  Mustaschs musik kretsar kring tunga och bra riff, mycket solon och en charmig frontman.

 Spelningen på Peace and Love innehöll inte något speciell show förutom några sparsamma, men ändå smakfulla, effekter. Lite eld och rök var allt som bjöds på, mer behövdes inte för en lyckad spelning. Mustasch kör sitt race och publiken är med på noterna. Publiken röjer och applåderar, och det är svårt att inte ryckas med av tunggunget. Själv släpper jag ut dreadsen och låter nacken arbeta lite i takt till musiken. Det var bra drag i publiken även på lite lugnare låtar som 6.36, vilket är svårt att uppnå, speciellt på en festival.

 Dagarna innan gjorde gitarristen Hannes Hansson sin sista spelning efter tio år med Mustasch. Tillfällig ersättare var Kristian Laimaa som gjorde en klanderfri spelning. Resten av grabbarna verkade vara på gott humör, och synnerligen sångaren Ralf Gyllenhammar var charmig. Exempelvis sa han att de "tänkte spela en låt från nya skivan. Är det någon som gillar den?" varpå hela publikens jakande skall ekade. Mot slutet av konserterna utbrister publiken ofta i spontana applåder och heja-rop. Ralf blev rätt rörd, för utbrast att "det är för detta jag har slitit i 10 år för".

 Mustasch levererar sina hårda riff på ett bra sätt. Det är ingen spektakulär show, men det behövs inte för att bandet och publiken förgyller spelningen.

 Hemsida
http://www.mustasch.net
http://www.myspace.com/mustasch 

Line-up
Ralf Gyllenhammar - Sång och gitarr
Mats Stam Johansson - Bas
Mats Dojan Hansson - Trummor

Text av Niklas Larsson
Bild av Anna "Anaka" Jenelius

Har lyssnat sönder samma låter också, eftersom jag var så smart att inte ta med flera cd skivor. Men! tack vare radio funktionen på Last.fm har jag överlevt! (lyssnar på "min" radio, d.v.s. bara låtar jag har lyssnat på förut)
Om någon känner sig utmanad: http://www.last.fm/listen/user/Jan_Taihwo/personal

Kan inte komma på så mycket annat... känner ett stort behov av att lista de bästa spelningarna på P&L respektive Arvikafestivalen (för att jag såg så jävla många spelningar på Arvika), men det verkar komma i nästa inlägg. Det kanske till och med kommer ikväll, jag har så lite för mig att det omöjliga skulle kunna hända (2 inlägg samma dag).

När introt från Art of War drar igång exploderar Borlänge i ljud, både från scenen och den exalterade publiken. Introt följs av första låten från skivan, den pampiga Ghost Division. Ljudet är halvknackligt, och låten blir inte lika maffig som den kunde ha varit. Det är dessutom svårt att få till de stora körerna live, men Sabaton klarar av det bra. Utan att ge publiken något andrum kör de vidare med Panzer Battalion.

Sabaton blev tillfrågade om de kunde spela samma dag som spelningen skulle äga rum. Med endast tio timmars framförhållning är jag imponerad över att de lyckats få med sig alla instrument och rekvisita. Fast det underlättade nog en hel del att Sabaton redan var i startgroparna för att bege sig till Metaltown. Sabaton ska ha extra credd för att lyckas så bra med tanke på omständigheterna, och med tanke på uppslutningen är det nog inte många som sörjer avhoppet av Opeth... 

Mot slutet av spelningen säger sångaren Joakim Broden  "det burkar sägas att metal-fans är de bästa som finns, men det är fel! För Sabaton har världens bästa fans" och ler stort. Det är lätt att förstå vad han menar genom att kolla runt. Överallt ser man hårdrockare som headbangar och sjunger med i låtarna. Till låtar som Primo Victoria, Attero Dominatus och In the Name of God gungar asfalten, och Joakim driver på publiken nästan som en takthållare på en romersk slavgalär. Bandet når verkligen ut till publiken, och även om det är mycket folk i publiken känns det ändå intimt. Joakim är en perfekt frontman, och hans mellansnack är i klass med mellansnackets mästare Tobias Sammet från Edguy.

Sabaton spelar låtar från alla skivor utom Metalizer, och då främst från nya skivan. De nya låtarna låter bra, även om jag tycker att de gamla låtarna känns säkrare men det tror jag kommer ge med sig. Med lite bättre ljud och kanske en som sjöng med i körbitarna skulle det bli perfekt.

Sabaton går från klarhet till klarhet, och de vinner ny mark var de än går. De kommer till sin rätt när de spelar live, men rycks med till den grad att det är svårt att stå stilla och bara lyssna. 

Hemsida
http://www.sabaton.net
http://www.myspace.com/sabaton

Line-up
Joakim Broden - Sång
Rikard Sunden - Gitarr
Oskar Montelius - Gitarr
Daniel Mÿhr - Keyboard
Pär Sundstrom - Bas
Daniel Mullback - Trummor

Bild av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson

I'm one of those Fifi Fools around here (the Fifi authors) and I would like to say, that 3 years of being a Fifi Fool is quite------ funny.

Really.

We blog about things that make us really angry, but what about the things that make us happy? Happiness is not gone yet, and it will never go. It's just waiting to be found. For the past three years, we've been looking at dark clouds. Day in and day out, we complain about the lame old static screen we've been staring into.

I think there's too much rage in here, and I believe it's time we change the channel, and instead of blogging about how pathetic our Physics teachers are or how gay our classmate may be, let's also blog about the little and simple things in life that make us happy-- even for a little while.

Let's tell the whole world how beautiful life is amidst all the pain and the injustice. Life's like a round newly-baked pizza. You have ham on it as well as pineapples-- there's anchovies on it too. Not all of us may like anchovies, but let's not make those anchovies keep us from eating our slice of the delicious pizza!

Egentligen är det rätt humoristiskt när man tänker på det: en festival där allt handlar om att respektera och älska varandra, och mitt i allt står det ett band som skriker ut hur mycket det älskar satan och hur de ska döda Jesus. Bandet har funnits i 15 år, och detta skulle firas med en spektakulär show. Enligt Peace and Loves hemsida är Dark Funeral "kända för att alltid bjuda på en sevärd scenshow som har innehållit bland annat eld, blod och fakirer". Dagens spelning bestod av både sprutande av eld fyrverkerier och självklart musik.

Innan spelningen trodde jag att det skulle vara mycket show, men rätt dålig musik. Men oj vad fel man kan ha. Från början till slut gav Dark Funeral järnet och vid slutet av konserten hade deras corpse paint flutit ut till en stor röra. Publiken gjorde sitt bästa för att bidra till stämningen och det var mycket röj och mosh spelningen igenom. Fyrverkeriet och elden används flitigt, men på ett lagom sätt utan att det blev för mycket. På så sätt bidrog det desto mer till den lite ruggiga känslan som dröjde sig kvar i själen efter spelningen. Hela showen var väldigt teaterlistiskt.

Det var lite svårt att ta hela satanist-stuket på allvar på grund av sångaren. I mellansnacket lät han som världens mysfarbror. Man kan riktigt se honom leka i gräset med sina små barnbarn. Han skulle också passa som jultomten på julafton med sin snälla röst. Detta var något vi alla skrattade gott åt efter spelningen.

Spelningen var brutal och bandet gjorde inga fel. De spelade sina kort rätt och vann över många i den nyfikna publiken, mig inkluderad. Showen var utöver det vanliga, och det var roligt att se. Helt klart den största överraskningen på festivalen!

Hemsida

http://www.darkfuneral.se

http://www.myspace.com/darkfuneral

Line-up

Emperor Magus Caligula - Sång

Lord Ahriman - Gitarr

Chaq Mol - Gitarr

B-Force - Bas

Dominator - Trummor

Bild av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson

Om In Flames avslutande spelning dagen innan var otillfredsställande var Dark Tranquillitys spelning desto bättre. Det är lite underligt att dessa två band som är lika bra och spelar samma göteborgska dödsmetall, är så långt ifrån varandra när det gäller kändisskap. In Flames spelar sist av alla på den största scenen medan Dark Tranquillity spelar på en av de mindre scenerna redan 20:30…

Själva spelningen var antagligen den allra bästa på hela Peace and Love. Det var en klockren spelning som inte lämnade något övrigt att önska. Inledningsvis var ljudet lite knackigt, men efter första låten var ljudet superbt. En eloge till ljudkillarna på Himalayascenen som var anledningen till att Himalaya hade bäst ljud av alla scener.

Från början till slut lyckas Dark Tranquillitys eminenta sångare Mikael Stanne få publiken att klappa händerna, hoppa, skrika och headbanga. Frågan är om det finns någon charmigare person än Stanne inom metal. Direkt bandet kliver på scen fyrar han av ett bländande leende och försöker inte alls vara dryg som många andra metalband.

Spelningen som sådan är ruskigt bra. De blandar bra med både gamla och nya, snabba och lite långsammare låtar. Speciellt kul var det att höra de gamla godingarna Punish My Heaven och Therein. I Therein är det mycket ren sång, och det måste sägas att den lät över förväntan! Övriga låtar som spelades var bland annat Inside the Partical Storm, Focus Shift och den berömvärda spelningen avslutades med My Negation och Final Resistance.

Dark Tranquillitys liveframträdande kanske inte är lika extraordinär som sina kompisars i In Flames, men icke desto mindre lyckas de leverera en välspelad show med en intimitet som In Flames saknar. Lägg därtill en otroligt charmig och uppriktigt tacksam Stanne, riktigt bra ljud och en bra spellista så har du Peace and Loves bästa spelning år 2008.

Hemsida
http://www.darktranquillity.com
http://www.myspace.com/dtofficial

Line-up
Mikael Stanne - Sång
Niklas Sundin - Gitarr
Martin Henriksson - Gitarr
Martin Brändström - Keyboards
Michael Nicklasson - Bas
Anders Jivarp - Trummor

Bilder av Viktoria Popova
Text av Niklas Larsson

Blev dålig kvalité när jag laddade upp videon.. Får se om jag ids göra ett nytt försök för att få det bättre..

Ringo plays a nifty little video on his website with his request...

Ringo's Birthday Wish List – "Peace & Love"

Ringo was recently asked by Access Hollywood what he hoped to receive for his upcoming birthday (July 7th).
Ringo's answer was unconventional, he said, "just more Peace & Love."

Then he expanded his wish further, "it would be really cool if everyone, everywhere, wherever they are, at noon on July 7 make the peace sign and say "Peace & Love."

Wherever you are in the world, join him in making the peace sign and saying, singing, shouting, whispering, signing, writing or quietly thinking one simply beautiful and universal message:

"Peace and Love".

While some will do this on their own other folks may be gathering at Abbey Road in London; Capitol Records in LA; Strawberry Fields in NYC.

Peace & Love :-)

A contracultura foi um movimento dos anos 60, quando teve lugar um estilo de mobilização e contestação social e com ele novos meios de comunicação em massa. Jovens inovando estilos, voltando-se mais para o anti-social aos olhos das famílias mais conservadoras, com um espírito mais libertário, resumindo como uma cultura underground, cultura alternativa ou cultura marginal, focada principalmente nas transformações da consciência, dos valores e do comportamento, na busca de outros espaços e novos canais de expressão para o indivíduo e pequenas realidades do cotidiano.

Surgiu então a Contracultura que pode ser definida como um ideário altercador que questiona valores centrais vigentes e instituídos na cultura ocidental. Com o vultoso crescimento dos meios de comunicação, a difusão de normas, valores, gostos e padrões de comportamento se libertavam das amarras tradicionais e locais –- como a religiosa e a familiar --, ganhando uma dimensão mais universal e aproximando a juventude de todo o globo, de uma maior integração cultural e humana. Destarte, a contracultura desenvolveu-se na América Latina, Europa e principalmente nos EUA onde as pessoas buscavam valores novos.

Na década de 1950 surgiu nos Estados Unidos um dos primeiros movimentos da contra cultura: a Beat Generation (Geração Beat). Os Beatniks eram jovens intelectuais que contestavam o consumismo e o otimismo do pós-guerra americano, o anticomunismo generalizado e a falta de pensamento crítico.

Na década de 1960 o mundo conheceu o principal e mais influente movimento de contra cultura ja existente, o movimento Hippie. Os hippies se opunham radicalmente aos valores culturais considerados importantes na sociedade: o trabalho, o patriotismo e nacionalismo, a ascensão social e até mesmo a "estética padrão".

O principal marco histórico da cultura "hippie" foi o "Woodstock," um grande festival ocorrido no estado de Nova Iorque em 1969, que contou com a participação de artistas de diversos estilos musicais, como o folk, o "rock'n'roll" e o blues, todos esses de alguma forma ligados às críticas e à contestação do movimento.

“De um lado, o termo contracultura pode se referir ao conjunto de movimentos de rebelião da juventude [...] que marcaram os anos 60: o movimento hippie, a música rock, uma certa movimentação nas universidades, viagens de mochila, drogas e assim por diante. [...] Trata-se, então, de um fenômeno datado e situado historicamente e que, embora muito próximo de nós, já faz parte do passado”. [...] “De outro lado, o mesmo termo pode também se referir a alguma coisa mais geral, mais abstrata, um certo espírito, um certo modo de contestação, de enfrentamento diante da ordem vigente, de caráter profundamente radical e bastante estranho às forças mais tradicionais de oposição a esta mesma ordem dominante. Um tipo de crítica anárquica – esta parece ser a palavra-chave – que, de certa maneira, ‘rompe com as regras do jogo’ em termos de modo de se fazer oposição a uma determinada situação. [...] Uma contracultura, entendida assim, reaparece de tempos em tempos, em diferentes épocas e situações, e costuma ter um papel fortemente revigorador da crítica social.” (Pereira, 1992, p. 20).

A partir de todos esses fatos era difícil ignorar-se a contracultura como forma de contestação radical, pois rompia com praticamente todos os hábitos consagrados de pensamentos e comportamentos da cultura dominante, surgindo inicialmente na imprensa foi ganhando espaço no sentido de lançar rótulos ou modismos.

É vital a importância dos meios de comunicação de massa para configurar a contracultura: “pela primeira vez, os sentimentos de rebeldia, insatisfação e busca que caracterizam o processo de transição para a maturidade encontram ressonância nos meios de comunicação” (Carvalho, 2002, p. 7).

O que marcava a nova onda de protestos desta cultura que começava a tomar conta, principalmente, da sociedade americana era o seu caráter de não-violência, por tudo que conseguiu expressar, por todo o envolvimento social que conseguiu provocar, é um fenômeno verdadeiramente cultural. Constituindo-se num dos principais veículos da nova cultura que explodia em pleno coração das sociedades industriais avançadas.

O discurso crítico que o movimento estudantil internacional elaborou ao longo dos anos 60 visava não apenas as contradições da sociedade capitalista, mas também aquelas de uma sociedade industrial capitalista, tecnocrática, nas suas manifestações mais simples e corriqueiras. Neste período a contracultura teve seu lugar de importância, não apenas pelo poder de mobilização, mas principalmente, pela natureza de idéias que colocou em circulação, pelo modo como as veiculou e pelo espaço de intervenção crítica que abriu.

Por contracultura, segundo Pereira, pode-se entender duas representações até certo ponto diferentes, ainda que muito ligadas entre si: Finalmente, esta ruptura ideológica do establishment, a que se se convencionou chamar de contracultura, modificou inexoravelmente o modo de vida ocidental, seja na esfera social, com a gênese do Movimento pelos Direitos Civis; no âmbito musical, com o surgimento de gêneros musicais e organização de festivais; e na área política, como os infindos protestos desencadeados pela beligerância ianque. Pode-se citar ainda o movimento estudantil Maio de 68, ocorrido na França, além da Primavera de Praga, sucedida na Tchecoslováquia no mesmo ano. Pereira (1992) assevera que é difícil negar que a contracultura seja a última –- pelo menos até agora -– grande utopia radical de transformação social que se originou no Ocidente.

  The God rides the Great "Markava" (Chariot) , man the small.  Hashem creates a "path" for the world to be in. Man is his small "Markava" can take the world to the left or right of this God given path. He has been given the power to draw down all kinds of Blessings for himself and the world. But he must learn how to work the "Markava's" controls. How to direct the ship of the world. The sages say all blessings are contained in "peace". Yet, it can be elusive it one thinks they have it when they do not. Or when one is not searching at all. It has a infinate quality, as "Shalom" is a Divine name. It can not be said in a unclean place. As we will see to have peace one must Love.

All through time, and in every culture there have been deities dedicated to love. from the shy mutual attraction, to serious flirtation, there is a god out there who fits the bill.

There are a number of ways of petitioning the deities ~ offerings of incense, flowers, fruit, sacrifice (usually a lock of hair or a drop of blood) or by dedicating oneself to their service for a length of time.

The easiest way is by prayer, which are quite simply spells, spoken or thought to focus the mind and will on a desired goal, and to ask the assistance of the powers that be in attaining that goal.

ISIS AND OSIRIS

Osiris and his wife Isis are said to have brought civilization to the then savage land of Egypt. Between them they taught agricultural, created the first musical instruments and laid down the foundations for religious observances.

Osiris hated violence, it was his compassion and sweetness that brought him success, his enemies were simply disarmed by the gentle strength
of his personality. While her husband was away charming everyone, Isis governed Egypt to perfection. she embodied fertility, wisdom and female magic, and it was she who restored Osiris' body to life after Set killed him.

Isis and Osiris symbolize perfected married happiness, they are equals in power and ability, devoted to each other and wise in the care of their children. those wishing for such qualities in their own relationship can say a simple prayer to the pair at sunrise and sunset.

"Wise Isis, gentle Osiris, may your love and devotion echo in my love and life"
Corn, grapes and acacia are special to Osiris, while the lotus, figs, myrrh and dates are appropriate for Isis, Share the fruits as a love feast to confirm your love, and wear the ankh, the ancient symbol of life to keep it fresh and strong.

JUPITER AND JUNO

Jupiter was seen as the great protector, he symbolized justice and honor, and was the guardian of the young. He was sometimes a bit heavy handed but usually tempering discipline with wisdom. Juno was the protectress of women, especially mothers and those in labor. she may be visualized as a guiding light helping the new baby in its journey from the womb. she was the matriarch, the equal of her husband.

As the goddess of childbirth Juno's help was invoked by those having difficulty conceiving children. Together Jupiter and Juno symbolize wise parenthood and protection especially those new to raising a family. Nutmeg, cloves, almonds and olives are Jupiter's plants.
The iris, lily and verbena are Juno's, and her special attribute is the peacocks feather (the eyes symbolize her watchfulness over her children) The 1st of march is Juno's day, while success cant be guaranteed, childless couples might dedicate this time to
a special attempt. share some olives or almonds, and say a small prayer to the pair. The wording should be from your heart, and of your own choice. burn some myrrh incense to help the prayer on its way.

ZEUS AND HERA

These two are included as a way of warding off unwanted behavior rather than encouraging it. Zeus is renowned for his infidelities, his marriage to Hera did nothing to stop him. Hera was always faithful, she was also very jealous and quite capable of visiting terrible punishments on the women involved, even though they were usually blameless..
Zeus is the typical chauvinist, a type to be avoided (unless you are a masochist) Hera is the vindictive , embittered wronged wife, and the proud, virtuous, unattainable beauty. Oranges, peppermint and the poplar tree are Zeus' plants.

If you are troubled by and unwanted attraction to a modern day Zeus, take an orange, some peppermint leaves and a handful of cloves, pin the mint leaves to the orange with the cloves, saying as each clove pierces the skin, "With this act I drive you, (name) from my mind and my heart. begone and trouble me no more" Leave the charm to dry so that you can watch it wrinkle and harden, feeling your attraction to the person die with it.

To ward off an attraction to someone you know is prone to jealousy and will make your life miserable, tie five knots in a long, supple willow twig and either bury it or throw it into fast running water saying "I bind this affection with Hera's knots and sent it far from me"

APHRODITE

She is the goddess of love, all love, from the noblest idealized romance to simple lust. Prayers to her must come from the heart, and be phrased in your own words. So for a pure love say your prayer to Aphrodite, and carry or wear a chrysoprase or dioptase.

Aphrodite protects married love and the family. she is the patroness of those wishing for a spouse, or wanting to renew the sparkle in their marriage. Jade is the luckiest stone for this.

Aphrodite listens to the young, and those who are just starting out on their journey into love and romance. Malachite and amazonite are best, either worn or carried.

EROS

Treat Eros with care, he is capricious and quite capable of causing heartache. He is the son of Aphrodite, a beautiful, sometimes gracious, sometimes malicious child who takes great pleasure in torturing men with the fires of unrequited love.
if you find yourself so afflicted you may be able
to deflect the worse of it by taking bay leaves, writing the initial letter of your unattainable beloveds name on them, and burning them. this may act to remove the curse.

Alternatively you could try appealing to his mother, Aphrodite might be persuaded to reverse the situation or even intervene to bring your love to fruition, especially if you have shown devotion to her in the past.

MORRIGAN
The warrior goddess, her birds are the crow and raven, the carrion birds who feed on the dead at the field of battle, and her color is black.

Morrigan is implacable in action, and has an understanding of the natural order of life - that things are born, die, and are reborn. While always ready to do battle, she is never vindictive and has a keen sense of justice.

Morrigan is the ideal god to call on if you are in a difficult, stressful relationship, and you want out.
Carry a black stone as a talisman and ask to borrow her strength before confronting the source of friction, be
sure to finish it decisively and with no backward glances.

ANGUS

Angus was the son of the Dagda, originally the principal fertility god. His function seems mainly to bring fond affection and light heartedness into relationships.
if you are finding things a little heavy going, gather some
golden colored flowers and a couple of citrines, dedicate them to Angus and ask him to brighten the atmosphere between you.
If possible buy
some mead, and share a glassful before going to bed each night, to help loving feelings and to bring pleasant dreams.

THE EARTH GODDESS

A triple goddess she represents the fertile earth as well as the three
stages of a woman's life, maiden, mature woman and mother, and post-menopausal. To invoke her stability and endurance when faced with a difficult task, like saying its over to a clinging lover you have outgrown but still have affection for.
bury underneath a pine or oak tree, a small personal
sacrifice (a lock of hair, or a drop of blood) while mentally asking to be granted the strength to perform the task without harming anyone.

CERNUNNOS

The lord of the dance, also called the horned god, Cerunnos symbolizes male fertility. He is the protector of wild animals, and with the earth goddess embodies wholeness and creative power. his power may be invoked for male complaints like impotence or male infertility.
Take a rock crystal wand, the size does not matter as long as it longer than it is broad, to a solitary oak
tree, lean against the trunk, holding the crystal in both hands, close your eyes and imagine yourself being filled with energy drawn from the tree, the sun, the air, the earth. Focus this energy into the crystal and keep the stone with you at all times.

SHIVA AND SHAKTI

They symbolize joy and enlightenment. Shiva is the dancing god, he destroys illusions, thus allowing the person to fully enjoy the game of life. Shakti is his female counterpart, without whom he is not complete. She embodies beauty, pleasure and the happiness that comes with self acceptance. Both are invoked through dance, not formal dancing but the dance that comes from within, and expresses inner joy and freedom. Some people may find this hard to start with, try dancing by yourself until you feel comfortable with the idea.

After awhile you can dance for each other and then with each other using the movements to weave a love spell between and around you. Poppy and jasmine are used to scent the air, these are special to Shakti, while Shiva's plants are the Banyan tree and marjoram.

KUAN-YIN

The Chinese goddess of mercy and compassion. Her gentleness and healing abilities make her the perfect patron for all those who have been hurt, humiliated, or abandoned in love. Find a solitary place, preferably near a pool, if it contains water lilies, Kuan-yin's plant so much the better.

Sit quietly and calm your mind, then mentally ask her to listen while you tell her your problems. She is renowned for her patience and will let you talk through without interruption. Let her kindness and sympathy fill you mind and calm your emotions, the tranquillity of the place will soothe your spirit and let you leave with a renewed sense of self worth.
before you go be sure to thank
her for her solace, and remember that a small donation to a charity of your choice, especially to one of the children's charities will reinforce the effect and ensure her continued good wishes.

Just sharing some love that got shared with me. We keep what we have by giving it away.

Always loving - try to. it makes for a better day.

Di .

 ~ XX ~

Hur som helst hade jag väldigt trevligt med sällskapet och det var tur att Mustasch visade vart skåpet ska stå. Var några andra spleningar som var bra också men inte värt att nämna. Nästa år ska jag verkligen fundera på om det är värt att gå på skiten!

What we call Spiritual Healing is perhaps the oldest form of healing on Earth, but what exactly is it? A superb definition was given by Dr. George King, a Western Master of Yoga, in a pioneering work on spiritual healing called "You Too Can Heal". He stated that, "Spiritual Healing is a science in which the Universal Life Forces are conveyed from the healer to the patient.
"

The whole of creation is filled with Universal Life Forces, called in the East - Chi or Prana. These Universal Life Forces form a matrix upon which all of creation is built. Without them creation would cease to move whether that movement be a thought or physical object such as an atom or a sun. These pranas emanate from the cosmos, the major source being the Sun.

Prana is vital to life and an imbalance or lack of it is what is called disease. Around our physical bodies there exists what is called an aura. This is interrelated to the physical body directly through subtle channels which in the East are called nadis or meridians. Every part of our body has its subtle aspects and could not exist without these. Just as our physical body needs energy or food to survive, so does the aura or subtle body need energy. Unlike the physical body this energy does not have to be eaten but rather absorbed.

Energy or prana enters the aura through openings in it called chakras or psychic centres which are like little whirlpools. The health of these psychic centres within the aura has a great deal to play in our mental and physical health because what effects the aura affects directly its dense counterpart - the body.

Negative emotions and thoughts tend to contaminate our aura and inhibit the ebb and flow of prana through the higher psychic centres within it. One result of this is that the aura slowly becomes contaminated with more basic energies and unable to absorb the higher energies of intuition. These higher aspects of Prana bring balance and inspiration and without them disease can manifest.

A healer is a person who can at will draw upon the great sea of prana all around them and so energise their aura that they have an excess of this energy which can be then sent outwards to others. There are many ways to attract prana into yourself such as prayer, mantra, visualisation, healthy living, but the ancients found that deep breathing was perhaps the most potent. Because of this they devised systems of breathing exercises to energise the aura with this energy of life.

Dr. King, after deep psychic investigation and meditation, brought together a simple and powerful healing technique which revolutionised the Spiritual healing movement when it was first published in 1976. This technique, later called "The King Technique", was designed to firstly bring a balance to the psychic centres within the aura of the patient and also to help treat the condition they suffered from.

Unlike many schools of thought that believe a persons illness is a result of their karma and therefore should not be tampered with, Dr. King stated that it was the duty of all people to help others bear their karmic burden through giving service, which he regarded as the greatest of all the yogas.

He maintained that anyone can become an effective healer provided they have:

1.
A deep feeling for those who suffer

2.
Faith in their own ability

Combine these with a safe technique and miracles can and indeed do happen.

Learn. Apply. And you will discover that you too can heal.

Frank McManus has been Organiser of the New Zealand Branch of The Aetherius Society since 1996, and a member since 1980. The King Technique is published in "The Magic of Healing" by Richard Lawrence and "You Too Can Heal" by Dr. George King.
A big thanks to the Magic for this post and information which I have found to be very useful. Useful in way to me as I'm just about ready to move on ( If I can ) from my emotional journey.

I think I've done enough work ( not that it ever stops ) for the time being. I have been quite attentive to the emotional fucks ups/states in my being and have followed then quite intensly. Fortunatly I have a great watcher in me ( not sure how she works but I'm well aware of her ).

Thanks again Pagan Magic for getting to me think about what I need to be doing and pointing out to me in this post that I'm more than just my emotional state and over the years have actually absorbed more that what I origionaly thought. Very grateful for this.

Love,smiles and always magic

Di  :)

Här sitter jag och tänkte att jag skulle lyssna igenom vissa artister som verkar intressanta, som man kankse skulle passa på att se, som Jim White, eller Nicole Atkins. Och så ser jag att Woven Hand ska spela. Jag håller nästan på att tugga tungan av mig. Kent, ni kan slänga er i väggen. Likaså för The Haunted, In Flames och alla ni andra. Det är inte för eran skull festivalen lockar mig längre. Nej, så här 5 dagar innan start så är det alltså Woven Hand som får mitt hjärta att slå lite snabbare. För er mindre insatta är det han, sångaren i 16 horsepower som har ett eget litet soloprojekt. Men det är fortfarande hans fantastiska röst och hans underbara musik. Förstår ni hur stort det här är? Nej, det är ingen som förstår hur stort det är förrutom jag! Och två uppmärksamma festivalbesökare har uppmärksammat detta och kommenterat på peace&love hemsidan. Jösses. Jag måste andas. Jag är som i extas.

Nåja, utöver Woven Hand (Det är min blogg, jag tänker skriva deras namn hur många gånger jag vill) så har jag kryssat vilka band som ska ses. Och Flander, du kan vara lugn, 26 band markerat med gult, dvs band som måste ses. De 24 band som är markerade med grönt, sådana band som skulle vara trevligt att se, men inte är ett måste kan man ju kanske gå på ändå? Eller?

Jag har dock ett problem under fredagen. Jag vill hemskt gärna se hela kent spelningen, men hur gör jag då med Ellis Hooks som kommer ända från staterna för att soula till det lite i Borlänge? Det här blir kämpigt. Vilken fantastisk tur att Lennart ordnat en lägenhet som vi ska trängas i och sova skift i.

Nu: återgå till att snusa sönder mina läppar och fortsätta prata med mannen med lite lätt afasi som ringer en gång i kvarten.

I'd like to ramble about that little or big 'fuck up' we have called 'THE EGO'

Yes!

 I feel affected by my own and others egotistic traits at the moment. I've not wrote for a while now about how affectd I feel by 'stuff', been trying to move away from writing - as much as my writing journey has positive effects on my emotional journey it can also be negative for me to in some ways. A story for a different day.

For our purposes, suffice it to say that the ego is the part of the self that most people present to the world.  But, unfortunately, far too many people confuse who they are with their ego. Think about individuals who define their worth by their beauty or their possessions. Or those people  you know you have to be "careful" around because they get defensive and/or hurt easily. These individuals take their ego too seriously... These people live for the facade, and hide the truth. Hide who they really are.

When I refer to the "self," I am referring to the "higher self:" The part of you that is connected to  nature or the Universe, or whatever you believe in. Your soul. Your center. The little voice in the back of your head in the pit of your tummy that knows - and tells you what you need to do. Most of the time, you won't like where the little voice is telling you to go. You will compulsively want to do what immediately feels good instead. Some of you instead fall prey to compulsively doing what feels bad - as in compulsively reacting out of guilt or shame. Either way, later, you're likely to find yourself thinking along the lines of, "I knew I should have..." There is confusion and self-doubt when the self is ignored. 

But, the self is not splashy or loud. The self whispers while the ego SHOUTS. The more busy-work, activity and distraction, chatter, or obsessive-compulsive activity of any type (e.g., any addiction) interferes, numbs or distracts your ability to hear the internal message. When you "sit with your feelings" or "do nothing," you give your higher self a better chance of being heard.

The higher self also speaks to you through your physical body. Your body often reacts to information from the self: you are so upset, you feel nauseous, get a migrain or your stomach is tied in knots You are so worn, you want to sleep but can't.. Your heart palpitates in fear or your knees quiver; you have recurrent dreams or nightmares... The self may be trying to talk to you! The self may be telling you that the emotional "air" you are breathing is toxic. In most cases, it is not the victim's job to learn how to deal with the stress of the relationship; it is the victim's job to heed the body's warning signals - and get out.
Self-Care or Self-Indulgence?

"Take care of the self", "be your own best friend", "love yourself." Ask yourself, What action enhances my self-esteem? Even if you crave the immediate feel good fix,instant gratifcation or cheap thrills let integrity be your guide!
An example is this when you feel hurt because someone insulted you. This is ego. Feel great with praise? This is ego. A managed ego state (or egoless state) is free from emotional attachment and reaction from the judgment of others. When ego is attacked or hurt, it does what ego does: fights and hurts back for ego is not love, it is separation.
Another ego fact made evident is the process of limiting. Words are limiting; emotions are limiting for you are blocked and biased. This is why a meditation method is to focus on nothingness because nothingness is really everything-ness. Words limit. As soon as we form a thought, we have limited ourselves. This does not mean don't think or feel, just know that when you do, you are only seeing, feeling, and experiencing part of the whole.

When you run from the whole and chase the parts, you start to create blocks. If I chase good and block bad I start to create a fear that bad will occur. The judgment of bad is again ego's labeling. I'll give you an example of this blocking. As a child grows up, their ego starts to develop. The powerful presence in their life is their parents. If a parent does something (or even the lack of doing something such as giving love) this causes the young person's ego to react, causing pain. This does not feel good so they start to suppress the inward flow of this emotion, or in some instances, they overreact for the rest of their lives resulting in the millions of obsessive compulsive, neurotic, anxious, phobic and suicidal people on this planet! They block their chakras, grow ill and eventually perish.

Once you acknowledge, understand, and accept ego, you can start to manage it, and eventually be free of it.

Because ego's greatest fear is the death of itself, we cannot "attack it head on." We have to be more subtle in our approach of ego. It also does no good to suppress it for suppression is not resolution.

How I personally deal with my ego state is to become friends with it. When I feel something that makes my ego react (an insult for example, a rejection, unkindness) or, I allow that feeling to come to the surface (non suppression).I feel the pain and presure resulting in a migrain of late. I analyze the triggers that that fire off in my brain (adrenaline, fear, etc.)and then I try to reprogram it with new emotions (love, laughter, and compassion). Fucking hard work tho. I allow the initial ego feelings to pass, and then I bring warmth and gratitude to the situation. I either thank the person for giving me this opportunity to grow, or I send them compassion for showing me that they are the pain in me and I am the pain in them. If they attack me, there is hurt in them, if I react, then there is pain in me. Healing is required of us both.

I really try and look at an attacking person as an aspect of me (wholeness). They are merely suffering individuals. This does not require my retribution, but my love. This is very hard to do though as long as ego is present, but it is doable.

This is a lifelong endeavor. It starts with acknowledgement, lives through understanding and acceptance and finds resolution in love.

There is a misconception in this day and age that the ego is a bad thing that must be subdued or banished from our being… however, by doing this we are only ignoring a part of ourselves that is as relevant as any other… by casting out pieces of our soul, we find ourselves in states of imbalance in which we may become incomplete and lost. If we stay in these states too long, soul retrieval may become necessary in order to make ourselves whole again.

Some of us will need to learn how to boost our egos, some of us will need to learn how to subdue it - but in both cases, the key is to first RECOGNISE it, then ACCEPT it as part of ourselves - the last thing we must do is pretend that it does not exist... what we like to ignore likes to turn around and bite us on the arse! This is your Higher Self's way of saying, "Hello...?! Am I awake down there?! I need to be paying attention to this!!!"

Unconditional acceptance of the self (including all of its negativities) leads to unconditional acceptance of others, for with it comes the realisation that we are all the same, and all completely different.

When we work with the ego in this way, something amazing happens... we begin to transcend it... and the ego learns bit by bit how to grow more humble... how to work with humility. And so the ego and the spirit combine, teaching each other that there is a time for identity and self-confidence and there is a time for self-release and vulnerability... the two are combined, like dark and light... one state cannot exist without the other.

OH!

Fuck..I need coffee now and I so need to smoke.

Love to all who stumble upon this post, let's just all be careful not to hurt others with our over inflated ego's or needs for ego boost.

Dose Pesky Ego's.

Love
Diane.

It's a world. X